Jag tänker på Linné, han som såg allt

Karin Berglund 2007

Karin Berglund är en uppskattad författare som tagit sig an flera tema inom ”blommor och grönt”. Det är inte utan att man känner sig lite högtidlig när man öppnar hennes bok om mästaren Linné.

Drygt 400 sidor är det, inget man använder som kvällslektyr i sängen. Karin inleder med att ställa sig frågan” Jag tänker på Linné, mannen med ögon som ett lodjur, han som såg allt. Hurudan var han, hur orkade han, var han lycklig. Vad tyckte hans hustru? (Den sistnämnda frågan kan du hitta i en A&H, alimentaethorti -text om hSara Lisa von Linné , En biografisk studie skriven av Tomas Tullberg).

Jag träffade Karin när hon redogjorde för arbetet med boken kort innan den kom ut 2007, hon berättade att hon läst hyllmetersvis med Linnéiana i sin bok följer hon Carl von Linnés hela levnadsöde allt ifrån barndomshemmet i Småland, till hans nog så mödosamma resor. Linné var läkare, lärare, forskare och upptäcksresande. Karin målar ett ömsint porträtt och jag minns att hon sa att det uppstod ett nära nog kärleksförhållande till Linné under arbetet med boken. Innehållet är omfattande vi får följa barnet, studenten, forskaren, resenären, läraren och familjefadern Linné.

I avsnittet Barnet möter vi Carl Nilsson Linneaus, med fadern Nils Linneaus som kort efter Carls födelse avancerade från komminister till kyrkoherde i Stenbrohult. 1707 ”på försommaren mellan växtmånden och blomstermånaden, då göken utropat sommaren, då träden stod lövade men före blomningstid ”så poetiskt har Linné själv beskrivit sin ankomst till världen.

I avsnittet Studenten känns Lapplandsresan som det stora äventyret. Uppfriskande efter den inte helt lyckliga tiden som studerande i Lund och Uppsala. Läkare skulle han bli så var det nu bestämt men Lund 1727 var en ”stinkande håla”. Efter en del svårigheter lyckades Linné att få bli privatelev hos professor Kilian Stobaeus , som var läkare med hederstiteln arkiater och dessutom en läkare på modet i Skåne. Linné hade av sin lärare Johan Rothman i Växjö fått uppfattningen att det var bättre i Uppsala än i Lund och han sökte sig alltså vidare. Han kom 1728 till ett Uppsala då ännu hårt märkt av branden 1702. Nu var ju Uppsala heller inte något himmelrike på jorden det fick Linné snart erfara. Men biblioteket med dessa för den tiden stora litterära skatter gav honom stor inspiration, naturen kring Uppsala var spännande och Linné började genast botanisera. Han fick stöd och hjälp av professorn och domprosten Olof Celsius, en aktad universitetslärare och spränglärd med en innehållsrik egen trädgård fylld av örter som han själv drivit upp från frö. Genom Celsius kom han även att träffa Olof Rudbeck, vars tre små söner han blev informator för.

I avsnittet Studenten är nog ändå den Lappländska resan den mest intressanta jag citerar Linne;”När jag kom på den sidan av det tycktes jag föras till en ny värld, och när jag kom uppå det visste jag ej om jag var uti Asien eller Afrika, ty både jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta. Jag var nu kommen på fjällen.” I sina dagboksanteckningar från den tiden beskriver Linné också sitt frieri till den då 18 åriga Sara Elisabeth Moraea, dotter till stads- och gruvläkare Johan Moraeus i Falun. Linné friade till Sara Lisa innan han begav sig till Holland för att ta en doktorsexamen. Föräldrarna hade dock sina krav innan de gav Linné tillståndet att äkta deras dotter. Det fick anstå med giftermål, Sara Lisa skulle få vänta på Linné i de tre år han studerade i Holland.

I avsnittet Forskaren finns Linnés beskrivning av hur det var att vara läkare i Stockholm, Linné bodde i Gamla Stan. När han kommit tillbaka från Holland hade han en läkarexamen och fick snabbt en god tillströmning av patienter. Tack vare specialkunniga kolleger han lärt känna under sin utbildning blev han en mycket framsynt läkare vars råd fortfarande äger relevans. Mäktiga vänner såsom Carl Gustaf Tessin i vars palats han flyttade in, betydde mycket för Linnés framgångar. Linnés generella råd står sig än ät mindre, drick mycket vatten, motionera, spola spriten, amma dina barn, ät mer frukt, håll hjärnan igång, grunden till god hälsa läggs i ungdomen!

I avsnittet Resenären får vi med Karins benägna bistånd följa Linnés resor Västgötaresan som tar upp Kinnekulle, Borås och textilfabrikerna, industristaden Alingsås, mötet med potatismannen Jonas Alström sedemera adlad Alströmer, en föregångsman i jordbruks sammanhang. De var med om att stifta Vetenskapsakademien. Så gick färden vidare mot Bohuslän med sina klippor och annorlunda växtlighet, de små bruken i Gyttorp där det växte myskmalva eller kattost med sina vackra röda blommor. Vid kyrkogårdarna i Frändefors funderad Linné över om man kunde ta jord ifrån dessa för att bättra på bördigheten i magra jordar, kunde kyrkogårdsmull vara en lösning? Linné funderade mycket över de stora problemen med livsmedelsförsörjningen och orsaken dvs de magra jordarna.   Skåneresan gjorde Linné helt betagen han kom nu till en rik provins i jämförelse med det han sett tidigare. Ett rikt klimat där han särskilt uppmärksammar fruktträden; borstorpare äpplen,  astrakanska äpplen, franska dvärgträd, cavilier, peppingar, renetter, bonchretienner, bergamotter, valnötter, kastanjer, kvitten, mullbärsträn, aprikoser, persikor, mandlar, pimpernötter, cellerska nötter , Laburnum (gullregn) alla dessa är vanliga här skriver en får vi förmoda hänförd Linné!

Herrefolken bodde i slott medan jordbrukarbefolkningen fortfarande bodde i rökstugor och låga korsvirkeshus. Så här efteråt är det intressant att Linné noterar förekomsten av tiggare. I Ystad ansåg man att de var avskaffade. Borgmästaren hade bestämt att de skulle ha ett visst underhåll, men samtidigt hade man tillsatt fyra tillsynsmän  med  uppgift att närhelst de såg en tiggare ta ifrån dem underhållet och köra ut dem ur staden. På Ljungby sätesgård där man odlade mycket frukt och vinbär fick Linné läsa sig att göra ett gott vinbärsvin och där smaken från kärnorna bidrog på ett positiv sätt. Väl så gott som rött vin ansåg Linné.

I avsnittet Läraren beskriver Linné ” Hela världen på ett ställe” han talar då om de viktiga Naturaliesamlingarnas ändamål och ” Jordklotet är således inte något annat än en Naturalie Samling av den allvise skaparens mästerstycken.  Systema naturae till exempel med dess ambition att systematisera allt liv hade varit otänkbart, om inte hade haft tillgång till stora samlingar inom och utom Sverige. Det man kallar naturaliekabinett eller kuriosakabinett, annat namn på dessa samlingar, som har som uppgift att stilla nyfikenheten hos de vetgiriga. På denna tid betydde curiosus forskare och forskarna var medlemmar i olika kuriösa akademier. Just detta avsnitt har ett helt fantastiskt bildmaterial på djurfoster, människor, snäckor och fjärilar. Det var omöjligt att ge ut vackra böcker i Sverige ansåg Linné. Hans eget praktverk Hortus Cliffortianus gavs uti Holland. Linnés  verk om Adolf Fredriks naturaliesamling var endast i svartvitt men omfattade  trettiotre graverade planscher av Jean Eric Rehn. Akademiträdgården i Uppsala var Linnés ögonsten det var Olof Rudbeck den äldres som 1657 hade börjat skapa den. Som mest hade denna trädgård ettusenåttahundrasjuttio växter! Men mycket hade förfallit och när Linné tillträdde så lät han Carl Hårleman göra en ny plan för trädgården och orangeriet. Professorsbostaden skulle också byggas om. Ett av de stoltaste ögonblicken i Linnés liv var när han och familjen år 1744 kunde flytta in. Att ha en  ståndsmässig bostad i likhet med sina kolleger i övriga Europa och en egen botanisk trädgård var viktigt för honom. Orangeriet bestod av sex rum och det odlades paradisträd, kokospalmer, kaffe, bomull, ingefära och papyrus av Linné kallad pappersgräs. Linné var också en av de första att odla luktärter, dillpion och flikrabarber var andra nykomlingar. På vår tid har akademiörtagårdsmästare Lena Hansson varit noga med att påpeka att Linné först såg till att veta hur växterna fungerade i naturen innan han valde att satsa på dem i trädgårdsodling. Det var viktigt att känna till hur växten ville ha det, hur skulle jorden vara, skulle växten ha ljus eller skugga, fuktigt eller torrt, öppet eller skyddat?  Några växter finns fortfarande kvar i Linnéträdgården, många har säkert besökt trädgården när den gula nunneörten blommar en vacker vårlig syn. Redan 1793 skrev Linné avhandlingen Rön om växternas placering grundad på naturen, han besatt en stor egen kunskap byggd på studier och erfarenhet.

Avsnittet Fadern visar att Linné under barnens första år oftast befann sig på sina månadslånga resor, han bad dock sin hustru om täta brevrapporter ex vid försa sonen Carls födelse. Botaniska huset, professorsbostaden (numera museum) kallade Linné sitt och familjens hem, deras andra hem var  gården Hammarby ,  museum öppet för allmänheten även det. Sjukdomar och olyckor drabbade familjen och Linné fick god användning av sina läkarkunskaper, både vad gällde hustrun Sara Lisas och barnens hälsa , inte ens i familjen Linnénådde alla barnen vuxen ålder. Sara Lisa var också den som skötte barnen och studenterna ja hela det stora hushållet och de gårdar med sina odlingar som köptes till vid Hammarby. Jag har valt att kommentera lite andra delar av Linnés liv än de traditionella ur detta otroligt gedigna verk som Karin Berglund skapat. Det blir mera Linné framöver tills dess njut av ett utsökt bildmaterial och en högst personlig skildring av den store Carl von Linné  ” han som såg allt ”.

Carita Wallman Larsson 2019-08-08

För dig som älskar gastronomi och hortikultur