Sven Green

Sven Gréen, 1905-1990,  benämns i alla de sammanhang där man söker på hans namn som svensk trädgårdsexpert. För min del skulle jag vilja lägga till att han blev min välgörare och vän i trädgårdsbranschen. Jag utexaminerades 1966 från dåvarande Alnarpsinstitutet numera Sveriges Lantbruksuniversitet. Blev rekommenderad till inval i Stockholms Gartnersällskap 1970. Mitt arbete inom Viola trädgårdsvärlden och Svenska Blomster-främjandet gjorde att jag träffade många trädgårdspersonligheter och därigenom även Sven. Det var inte utan att jag kände mej en smula smickrad när jag blev tillfrågad att som första kvinna ingå i styrelsen. Jag var livligt uppmuntrad av förre chefredaktören på tidningen “Viola trädgårdsvärlden”, Henning Halldor, att ta på mej sekreteraruppdraget. Det blev spännande år tillsammans med ”herrarna i hagen”. Protokollen berättar mer och de förväntades vara båda noggranna och omfattande.

Sven var en entusiasmerande ledare. När Experimentalfältets trädgårdsskola flyttades till Norrköping följde Sven med och fullföljde där sin pedagogiska linje. Han drevs av en stor nyfikenhet och vilja till nyskapande.  Svens bakgrund var en Candidatus Hortonomiea examen 1935 vid Landbohöj i Köpenhamn och därefter en agronomie magisterexamen 1944. Sen följde några år vid Weibulls innan han blev kallad som trädgårdsdirektör och rektor till Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens trädgårdsskola, Experimentalfältet. I Frescati ligger numera Stockholms universitets område i en vacker parkomgivning som vittnar om vad området haft för verksamhet tidigare. Sven blev ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien 1962. Radio var Svens medium nummer ett, många bänkade sig vid radioapparaterna när han kom med sina goda råd och de förmedlades även i TV.Han ledde också mycket uppskattade trädgårdsutflykter för medlemmarna i Stockholms Gartnersällskap. Som författare till ett stort antal trädgårdsböcker lever han vidare i trädgårdsvärlden. Svens första trädgårdsbok kom ut redan 1936-1937 den handlade om trädgårdsredskap.

Lilla trädgårdsboken, LTs Förlag, 1969
Redan i förordet anger författaren bokens inriktning genom att markera ; ” Gårdagens  villaträdgårdar har inte stora likheter med den lilla radhustäppan, den starkt krympande arealen gör den mindre tidsödande att sköta men däremot kräver den kvalificerad tillsyn.” Boken har en genomtänkt studieplan och den riktar också in sig på att vara en lärobok vid landets trädgårdsskolor.

Utmärkta illustrationer av Lena Jurdahl – Norberg och Nils Lidén är också ett bra komplement. Redan den första illustrationen har koppling till just trädgårdens planering och detta är också bokens röda eller snarare gröna tråd. Brytningen mellan gammalt och nytt, önskelista för att tillfredsställa hela familjen, trädgårdsarkitektens roll, en god arbetsordning med allt från grovplanering, dränering till arbeten som kräver fackfolk exempelvis murar, trappor, plattor, grusgångar och stängsel. Rådet att anlita fackfolk skulle kanske vara något även för dagens trädgårdsentusiaster.

Följer man råden i boken så kan man  vara rätt säker på att få god hjälp med att skapa en skön, grön och mer eller mindre lättskött trädgård!  Planteringsarbetet och den grundläggande jordbearbetningen är grunden till att lyckas. Vad ska man välja till nyttoträdgården av frukter och bär? Vilka hjälpmedel behövs i form av redskap och maskiner och sist men inte minst hur förebygger man skadedjur och sjukdomar. Studieplanen tar upp dessa frågor i 10 sammankomster och jag tycker mej höra Svens välljudande stämma lite förmanande men samtidigt pedagogiskt entusiasmerande.

Carita Wallman Larsson 2017-05-16

RICOH IMAGING

Kryddor; Historia och folktro, kryddgård, odling och användning
LTs förlag, 1974
Mytiskt är nog detta med kryddor men Sven Gréens sätt att beskriva dem och deras historia i folktron och dess användning samt odling är rakt på sak och inte så romantiserat. Illustrationerna är som i flera av Svens böcker grafiskt vackra och välgjord av Lena Jurdahl-Norberg.

Boken tar upp ett femtiotal kryddor och kryddväxter av vilka ca femton är importerade. De flesta kryddväxter är ursprungligen läkeörter och det är där mystiken och folktron kommer in. Många kryddväxter återfinns numera i våra apoteksvaror. Sven redogör för växtens utseende, dess härstamning, historia och även en del skrock. I slutet av boken finns också ett kapitel om kryddning av mat skrivet av matskribenten och hushållsläraren Barbro Lönnegren.

Låt mej ta mejram Origanum majorána, som ett exempel. Oros betyder berg, där finns kopplingen till l växtplatsen berget och majorana har arabiskt ursprung. Mejram liknar vår inhemska kungsmynta men den härstammar från medelhavsländerna där är den inte bara en ört utan en halvbuske. Den har små vita läppblommor i toppen av plantan och ett starkt förgrenat växtsätt. Vad gäller historia och skrock så ansåg romarna att man kunde använda örten i olivolja i vin och i åtskilliga maträtter, men även som medicin mot kolik och vid svårigheter att kasta vatten. Man band in mejram i bröllopskransar som ett tecken på god heder. Långt fram i medeltiden blev örten känd och utbredd i Europa. Den användes som sjösjukemedel mot nervös huvudvärk och mot sömnlöshet. Man kunde lägga plåster för att hjälpa förryckta leder att komma i rätt läge samt att stilla ledvärken. I matlagningen har mejram kommit till stor användning i färser, blodkorv och i soppor, samt i pizzor men även i leverpastej och i kryddsill.

Mejram har en lång utvecklingstid i odlingen så det är en fördel om man sår den i bänk till att börja med. Gärna sandhaltig jord som är både varm och genomsläpplig. Mejram skördas innan plantan blommar i slutet av sommaren och man hänger upp den i knippor på torr och luftig plats det går också att krossa bladen och förvara dem på lufttäta burkar.

En handfast praktisk bok ifall man vill bygga på sin kunskap om kryddor och kryddväxter deras odling och användning.

Carita Wallman Larsson, 2017 05 16

För dig som älskar gastronomi och hortikultur