Colette Rossant; Madeleines in Manhattan

London 2007

Boken är, som många andras passionerade kockars, en självbiografi i matens tecken. Varje kapitel avslutas med några recept från äventyren som skildras i kapitlet. Det inleds med fransyskan Rossants giftermål med den amerikanske arkitekten James Rossant och flytten till New York. Den amerikanska maten var ingenting som Rossant tyckte om, inget gott bröd, för mycket majonäs och för mycket socker. När hon utforskade New York hittade hon många mat- och grönsaksmarknader, många andra länders kök och lärde sig snart att älska livet och maten i New York.

Rossant har lätt att få vänner, hittar geniuna italienska restauranger med en italiensk vän, handlar mat i China Town och äter på en icke-turistbesökt restaurang med en kinesisk vän, en japansk vän tog henne till japanska restauranger. De har många gäster hemma och de olika köken måste testas vid middagarna. Efter några olika typer av jobb blir hon lärare och trivs med undervisningen i franska så maten är hela tiden en fritidssyssla.

En del av sin uppväxt tillbringade hon i Egypten och i New York hittar hon en liten butik med barndomens kryddor och dofter. Där fick hon inte lära sig laga maten då familjens kock inte hade låtit någon vara i köket. Snart behärskade hon matlagningen till fulländning och då kom också många glömda barndomsminnen tillbaks och senare i samtal med butiksägaren också en hel del arabiska ord.

Den växande Rossant-familjen köpte ett hus i SoHo och upptäcker snart att de inte är välkomna i kvarteret. Hon besöker ett café där de bara finns män, blir inte serverad någonting och håller då ett brandtal och förklarar vilka familjen är och vad de gör. Detta är ett maffiaområde och ingen av de olika grupperna vet om de är vänner eller fiender. Talet ser inte ut att ha gjort någon skillnad men efter några dagar ställer många upp och hjälper dem bära in en leverans av ett ton sand som tippats på gatan utanför deras hus utan att ens vara förpackat i säckar.

En god vän och författare nämnde Rossant som en av de bästa kockarna i New York och Rossants liv tog en ny vändning. Hon blev anlitad som matskribent för Vogue och skrev om misslyckade middagar. Hennes dotter ville starta matlagningsklubb under sin mors ledning, många var intresserade och det ledde till en tv-serie och en kokbok för barn. Matlagning blev konst i en satsning på en ”Art park” nära Niagarafallen och Rossant använde där en food processor, något som var alldeles nytt. Också detta blev en kokbok, A Mostly French Food Processor Cook Book. Hennes krets av kontakter av matskribenter, kockar, restaurangchefer växte och hon blev ombedd att översätta en ny bok av Paul Bocuse som hon träffat många år tidigare. En god vän bad henne skapa en kosher-måltid till dotterns bröllop och det blev så småningom en kokbok med judisk mat.

James Rossant fick ett uppdrag i Tanzania och delar av familjen följde med honom för att stanna nästan ett år. Den afrikanska maten blev en kokbok, en resa till Japan gav en förfrågan från ett japanskt förlag om en annorlunda bok med japanska ingredienser men europeisk/amerikansk matlagning. Recensioner av restauranger för New York Magazine blev ett nytt lockande uppdrag, och då intresset för utbud av grönsaker, bröd och närodlat blev mycket större blev det en rundresa i USA för Connoisseur Magazine och artiklar i fler prestigefyllda tidskrifter samt en spalt i Daily News ”Ask Colette”. En kamelritt i Australien blev en bok om aboriginer och mat.
En rolig och mycket intressant bok om ett spännande liv. Läs mer på http://coletterossant.com/

Christina Aili 2016-09-02madeleines-in-manhattan

För dig som älskar gastronomi och hortikultur