Lena Katarina Swanberg; Nils Emils matminnen

och hans allra bästa recept, 2004

Nils EmilOm det är en person jag verkligen har velat träffa så är det Nils Emil Ahlin! Han kan både laga mat och sjunga plus att han verkar vara en genuint trevlig person. Det var en fröjd att läsa denna bok från början till slut! Det är få författare förunnat att skriva så att läsaren känner att huvudpersonen berättar sin historia. Det som också gör denna bok så underhållande är att berättelserna om hans liv och krogar varvas med både hans och andras favoriträtter.

Uppvuxen i en syskonskara om totalt nio barn, till en början i ett rum och kök, i Hedemora. Det verkade vara en bra sammanhållning i familjen med föräldrar som stod upp för sina barn och månade om dem i stort som smått. Musik var viktigt i Nils Emils familj där man både sjöng och spelade instrument. NE berättar att han stod på scen första gången när han var sex år och senare tillsammans med sina systrar sjöng de på ålderdomshem i trakten.

Genom kontakter kom han in i restaurangbranschen vilket förde honom till Amboise i Loiredalen. Det blev en kulturkrock! Här blandades vin med vatten, smulor på bordsduken hörde till och att äta flera timmar i följd var normalt. Alla skrek i munnen på varandra istället för att låta maten tysta munnen! Allt var nytt. Men som en ung lärling från Sverige så lärde han sig uppskatta det franska köket.

Tore Wretman kom tidigt att bli mentor och NE arbetade under flera år först på Operagrillen och sedan på Riche och Teatergrillen. Sedan blev det dags för en egen krog som blev flera, Källaren Diana i Gamla Stan följt av Nils Emil på Söder, Claes på Hörnet i Vasastan och Ulla Winbladh på Djurgården. Alla i Stockholm.

Genom sina krogar byggde NE också upp en vänkrets med bland andra Prins Bertil, Prinsessan Lilian, Kerstin Dellert, Åke Söderqvist och många många fler. Han berättar öppet i boken om sin homosexuella läggning och sin sambo.

Margareta Henry 2015-08-13

Kuriosa: Nils-Emil skriver i boken om Matmaffian, de matskrivande journalisterna som jag själv numera tillhör, kallade Bengt Wedholm för ”gratängkäringarna”.

För dig som älskar gastronomi och hortikultur