Jean Jacques Rousseau; Brev om blommorna till ma chère cousine

Med bilder av J P Redouté

I bokens inledning nämner författaren Hans Krook att humaniora och botanik har ett nästan mystiskt band, en bibligrafisk botanisk natur som inte finns inom andra naturvetenskapliga områden. Hans teori är att herbarier i ett bibliotek inte blir ett slags kuriosakabinett utan en bok. Vår Linné var en av alla dem som ägnade sig åt systematik och botaniken blev ett mode bland fler än botaniker. Den som intresserade var den praktiska nyttan, hushållningen, ekonomin och inte minst att växtvärlden erbjöd råvaror för medikamenter.

Jean-Jacques_Rousseau_(painted_portrait)På 1700-talet kände man till ca 10 000 växtarter, nu uppskattas antalet till mer än 350 000. Man gjorde hela tiden nya fynd, många skickades till Linné för klassificering. Linnés samtida, Jean Jacques Rosseau var en beundrare av Linné och skrev ett brev till honom den 21 september 1771. Något svar fick han inte – Linné kunde inte franska och han hade problem med hälsan. Rosseau framförde alltid hälsningar till Linné om han träffade resenärer som hade kontakt med honom. I ”Bekännelser” skriver Rosseau att han skulle kunnat bli en stor botanist ”ty jag känner intet område i världen som passar min naturliga fallenhet bättre än växternas studium”.  Ett flertal av Rosseaus herbarier finns bevarade.

Calycanthus_floridus_par_Pierre-Joseph_RedoutéUnder åren 1771 – 1773 när han bodde i Paris skrev han de åtta breven om blommorna, adresserade till den unga Mme Etienne Delessert. Rousseau kände hennes familj och de hade brevväxlat länge. Hon hade en fyraårig dotter som hon tänkte behövde veta mer om växter – breven var egentligen till dottern och även hennes nyfödde son som s a s fick  botaniken med modersmjölken. Sonen blev en berömd amatörbotanist och hans stora herbarium,  snäcksamling och bibliotek skänktes till staden Genève.

Breven var kända länge men nådde den stora publiken 1782 då Rosseaus samlade verk kom ut. Efter några nyutgåvor kom 1805 den version som illustrerats av Redouté, blommornas Rafael.

Portrait_de_Pierre-Joseph_RedoutRedouté började teckna blommor i Jardin des Plantes i Paris och sedan Kew Gardens i London. Han var anhängare av Napoleon, blev Josephines dekoratör och blomstermålare vid Malmaison som inspirerade till hans mest berömda verk ”Les Roses”.

 

RedoutéBoken håller en personlig brevton, mycket pedagogisk och första kapitlet börjar med att undersöka en lilja i detalj med ståndare, kronblad, pistill etc. Dessa delar finns i de flesta blommor, men deras inbördes överensstämmelse och kombinationer bestämmer vilken familj de tillhör. Kan man bestämma delarna kan man artbestämma varje blomma. Brevet avslutas ” Om allt detta mischmasch faller er i smaken så står jag i er tjänst”.Det gjorde det tydligen för andra brevet handlar om familjen korsblommiga. Tredje brevet nämner ett herbarium avsett för fyraåringen men som kom på villovägar och brevet fortsätter med baljväxter. Fjärde brevet avhandlar labiater, femte brevet om parasollväxterna dit bl a maskros hör. Sjätte brevet beskriver blommor som tillhör olika underfamiljer inom parasollväxterna bl a klöver som tillhör flockblomma eller flockhuvud, förblommor, strålblommor etc. Sjunde brevet går in på fruktträd där han beskriver blommorna och deras olikheter. Åttonde och sista kapitlet berättar om hur man gör ett eget herbarium.

“Brev om blommorna” innehåller 33 mycket vackra planscher med många detaljer och avslutas med en lång ordlista över vanliga termer inom botaniken, ett glossarium. Man kan läsa boken som en botanisk lärobok, en brevroman från 1700-talet eller en konstbok med vackra och detaljrika målningar. Hur man läser är en fråga om intresse men njutbar och vacker är den ur alla aspekter.

Christina Aili 2015-05-02 

För dig som älskar gastronomi och hortikultur