Matminnen från fem decennier och lite till

Slakteriförbundets 50-årsjubileum 1983

Slakteriförbundet bildades 1933 och en angelägen uppgift för Slakteriförbundet var att stimulera intresset för svensk mattradition och kultur. Inför 50-årsjubileet gav man ut denna bok där sex författare bidragit med lättsamma kåserier. Slakteriförbundet avvecklades 1999 då Swedish Meats-koncernen bildades.

Jan Öyvind SwahnBoken inleds med ”Från självhushållets fatabur” skriven av Jan-Öjvind Swahn (född 1925). En rolig vinkel på våra vanliga matlagningsord och deras ursprung. Kittel är latin, gryta kommer från krossad sten – grus – och berättar att vi fordom lagade mat i kärl av lera. Steka – sticka – beskriver hur vi stack våra köttstycken på trästickor och höll över elden. Så gör vi än idag när vi grillar korv över öppen eld. Kök är ett nutida begrepp, stekarhus är det äldsta ordet för samma sak.  Järnspisen som kom till Sverige under 1800-talet medförde ett nytt sätt att laga mat.

Ordet ”fläsk” motsvarar tyskans ”Fleich” och engelskans ”flesh” men har hos oss fått betydelsen griskött eftersom vi inte åt våra kor och oxar utan våra grisar. Swahn beskriver också hur man saltade, torkade och rökte kött för att äta under vintern vilket innebar att man blev mycket törstig. De som hade råd att äta mycket kött drack upp till sex liter öl per dag. Köttet var ofta hårt och segt så det vimlar av recept på marinader, späckning,  långkok m m. Numer  är köttet så bra så det kräver inte så lång tillagning.

Per-Erik-Wahlund_437315cDen alltid lika läsvärda Per Erik Wahlund (1923 – 2009) beskriver sin barndoms matordning under trettiotalet, enahanda och fantasilös i ett ynglings ögon och nog låter det så. Varannan morgon te, varannan choklad med skorpa till frukost, gröt till lunch, varannan dag havregrynsgröt, varannan mannagrynsgröt tills hans mor upptäckte rågmjölsgröt som sedan serverades var tredje dag. Middagarna följde också utan variation men mest vällagad husmanskost av mycket fina råvaror och på söndagarna dessert. Det som senare väcktes var det livslånga matintresset genom inköpsturer med familjens kunniga kokerska.

Marit_PaulsenMarit Paulsen (född 1939) skriver om sin ständiga hunger under fyrtiotalets krigsår i Norge. Underbara men sällsynta matminnen av nyvärpta ägg, spenvarm mjölk och nybakat bröd någon enstaka gång har satt sina spår.  Så har även nödåren, hon har alltid 40 tvålar, 250 kg havssalt, 10 liter såpa, synålar, tråd och gamla pjäxor hemma ifall, ifall… Att slänga mat, säga ”inte tycka om” är inte lätt att acceptera om man växt upp under hårdare villkor. Något att tänka på!

Bengt_AnderbergBengt Anderberg (1920 – 2008) berättar om femtiotalet när djupfryst mat började säljas i butikerna liksom vakuumtorkade soppor. Han var novis vid spisen när han började laga mat, förvandlades till matsnobb när en av hans böcker sålt bra. Han marinerade hare och annat vilt, köpte specialrostat kaffe som maldes för hand, prisade Limburgerost full av mask och som stank. Kryddorna blev populära, allt skulle kryddas med curry, kajenn och chili. Han lärde sig laga mat och låta råvarorna tala. Men ransoneringen i Sverige var inte helt slut ännu på 50-talet, bl a måste man ha kuponger med sig när man gick på restaurang.

Theodor Kalllifatides (född 1938) skriver om sextiotalet där han som invandrare fick ändrade matvanor som resulterade i magkatarr och sjutto hål i tänderna det första året. Allt var sött i jämförelse med den grekiska maten. Sill, sardiner och olika Theodor_Kallifatides_Hki_2004_Csvenska maträtter som serverades med sylt, äppelmos eller gelé. Ett första jobb på en restaurang gav smak för filmjölk och pepparkakor och på sitt andra jobb som diskare på ett konditori fick han ta osålda tårtor med hem. Bra för den som bodde i hyresrum där man inte kunde laga mat. Han lärde sig svenska, upptäckte att matkulturen breddades med pizza och grekiska butiker och sedan upptäckte han den riktiga svenska maten; fläsk, potatis, hårt bröd, ärtsoppa, god korv och fisk.  I Grekland säger man att ”kärleken börjar i magen”. Han avslutar sitt kapitel ”Det söta landet är inte sött längre, det är också salt”.

Niklas RådströmNiklas Rådström (född 1953) avslutar boken  med en skildring av sjuttiotalet. Han började laga sin egen middag redan som tolvåring då mamma jobbade. Han flamberade allt – grillkorv, fiskpinnar, köttbullar. Flamberade fiskpinnar med gravlaxsås är en höjdare enligt författaren! Så ung han var tyckte han att det är viktigt att duka snyggt och gärna dekorera bordet med blommor. Som tonåring inledde han sitt ensamätande på sjapp, grillbar och sedan sjapp och guldkrog. De är flera som genom teckenspråk visar att de föredrar att äta ensamma den dagen, de går till krogar där de är igenkända och inte blir störda. Maten ska tysta mun  och vara en avkoppling. Han citerar Anders Österling ”Det ätligt sköna”, som ett av den svenska poesins bästa uttryck. Skönheten kan tuggas och sväljas, gädda, fläderblomssaft eller brännvin.

Roliga och mycket personliga kapitel och man inser att även om mat är viktig för alla har var och en sina egna, mycket olika, matminnen.

Christina Aili 2015-03-02

För dig som älskar gastronomi och hortikultur