Kersti Wikström; Det dukade bordet

Nordiska muséets förlag 2001.
Presentationen på bokens bakre omslag lyder som följer: ”Det Dukade Bordet är en kulturhistorisk vägledning genom 500 år av dukade festbord. Den presenterar Nordiska Museets klassiska utställning Dukade bord, men går ett steg längre genom att berätta om kök, köksredskap och svenska kokböcker genom tiderna”.

Kersti Wikström har lyckats med att kort och koncist, på endast 117 sidor, berätta om forna tiders mathållning på ett sätt som väcker intresse och man skulle därför gärna sett att boken var mer omfångsrik. Det behövs inga förkunskaper för att tillgodogöra sig Nordiska_museet_dukade_bord_2008bokens innehåll; den ger en grundlig introduktion till det dukade bordets historia under olika tidevarv.


Det dukade bordets historia återspeglar sin omvärld där modet växlar med tiden. Stormaktstiden vill visa pompöst överflöd med bl.a. skåderätter, konstfärdigt brutna servetter, exotiska kryddor och konfektbord utöver mer och mer komplicerade maträtter.
Sjuttonhundratalet eftersträvar mer elegans och förfining. Enkelhet och lättare umgängesstil är stilideal som hämtats från Frankrike. Tryckta kokböcker blev vanligare. Man samlas också gärna till te, kaffe eller punsch. Artonhundratalet medför
masstillverkning av glas, porslin, bestick och allt vad som hör bordet till. Nyheter i köken som järnspisar, vattenledningar, gasljus, isskåp, etc underlättar arbetet. Man vill gärna visa upp det man har i form av överdådiga fester. Menyerna anger ett stort antal olika rätter. Varje århundrade har sin egen receptavdelning med moderna måttangivelser föreläsare som själva vill laga till och smaka av det som man har njutit av vid bordet i forna tider.

Nordiska_museet_2008eDet behövs inga förkunskaper för att tillgodogöra sig bokens innehåll; den ger en grundlig introduktion till det dukade bordets historia under olika tidevarv. Det dukade bordets historia återspeglar sin omvärld där modet växlar med tiden. Stormaktstiden vill visa pompöst överflöd med bl.a. skåderätter, konstfärdigt brutna servetter, exotiska kryddor och konfektbord utöver mer och mer komplicerade maträtter. Sjuttonhundratalet eftersträvar mer elegans och förfining. Enkelhet och lättare umgängesstil är stilideal som hämtats från Frankrike. Tryckta kokböcker blev vanligare. Man samlas också gärna till te, kaffe eller punsch.
Artonhundratalet medför masstillverkning av glas, porslin, bestick och allt vad som hör bordet till. Nyheter i köken som järnspisar, vattenledningar, gasljus, isskåp, etc underlättar arbetet. Man vill gärna visa upp det man har i form av överdådiga fester. Menyerna anger ett stort antal olika rätter. Varje århundrade har sin egen receptavdelning med moderna måttangivelser för läsare som själva vill laga till och smaka av det som man har njutit av vid bordet i forna tider.

Birgitta Delorme 2014-03-05

 

För dig som älskar gastronomi och hortikultur